När man som mest behöver någon.
Vad gör man när allt som man förut trodde var helt är i tusen olika bitar. Allt man har brytt sig om, allt man har älskat. Allt är borta. När man inte längre är lika nära sin egna familj. När man sjunker till den nivån att man inte längre bryr sig vad som är bäst för sig själv eller något runt om sig. När man struntar i vad som händer, vad som är fel. Man vill bara sjunka genom marken, bara försvinna.
Nu vill jag bara släppa allt och åka iväg. Jag vill inte tänka. Jag vill inte ha känslor.
Kan man bara inte få slippa allt jäkelskap?
