emmaaalmgren

Medan alla andra är fulla o goa så har jag tränat som en idiot nu på kvällskvisten. Dock så har jag inte svimmat en enda gång idag, utan istället känt mig galet snurrig i huvudet. Men vad gör väl det om hundra år?

Ska dricka min kanna med citron- och jordgubbsvatten och sedan dra en dusch eller något.
Ganska så skön fredag endå!

Tack för mig, hörs.

Jag vet inte om jag ska ringa rådgivningen eller inte, är det normalt att man från att nästan inte ha svimmat någon gång i sitt liv till att svimma oberäkneligt många gånger på endast en dag?

Det läskiga är att ingen är hemma, vilket gör att mina svimnings-anfall extra farliga. What to do?

Nu måste jag iallafall gå och duscha och krypa till sängs. Brecon.

God natt då.

Efter ett döpass igår, en svimning och en orolig natt så drog jag mig till en onödig skoldag.
Tog sedan Evelina under armen och gick till blodbussen, dock så blev det ingen blodgivning för mig. Hade jättegärna fått donerat lite blod men gubben som skulle sticka mig var inkompetent och påstod att man inte kunde inte använda deras nålar i min arm. Pattrask sätt.

Nu så ska jag ta mig ut till hållnäjs again och springa några varv.

Tack för mig, hörs.

Ett snabbt kvälls-inlägg blir det.

Försov mig, andra gången den här vecka, drog något gammalt över mig och paddlade iväg till skolan.
Började forma redovisningen för projektarbetet, var med när vi tog emot 8:or från olika skolor (ol-anders till exempel!!!), pratade på som en galning, fick ta hand om en tjej som höll på att svimma och gick sedan i åskvädret till bussen för att åter ta mig hem.

Tog en springtur när solen kom fram och sedan läst på till nationella som är imöra.

Min dag i en snabb version, haha, sucker.

Nu ska jag ta och blunda i några timmar. Tredje gången gillt nu, ska jag försova mig ännu en gång eller kommer jag upp i tid må tro?
Återstår att se.

God natt, knoppar små!

Jag fick ett mail idag från en tjej som skrev om att hon bara för någon vecka sedan fick reda på att hennes far har drabbas av prostatacancer. Hon ville att jag skulle skriva ut här och berätta mina första tankar och känslor samt hur mitt liv förändrades efter beskedet, så..

Den dagen då jag fick reda på mammas bröstcancer var en helt vanlig dag, jag hade fått tillbaka ett prov där jag hade fått högsta betyg och hade varit glad hela skoldagen. Mamma och pappa kom och hämtade mig, pappa gick in i affären för att handla och det var då mamma berättade efter att hon varit tyst hela vägen.

Min första tanke var inte "åh nej, mamma har bröstcancer" eller "det är över" utan min allra första tanke var "men hur ska jag kunna lära mig att tvätta kläder då?". Medan mamma satt i framsätet och tårarna rann nerför hennes kinder så satt jag och tänkte på hur jag skulle kunna klara mig när hon dör, för bröstcancer överlever man ju inte tänkte jag.

Det tog ett bra tag för mig innan jag tog in det, innan jag visade mig sårbar. Men när det väl brast, då brast det ordentligt. Jag var hellre i skolan än hemma, jag åkte hellre iväg till kompisar än vara hemma och umgås med mamma. Jag höll mig alltså på avstånd från en person som egentligen behövde mitt stöd.

Mina känslor var nog detsamma som vilkens som helst som fått det beskedet. Jag blev ledsen, arg, besviken, förvirrad och kluven.
Jag brydde mig inte om skolan, betygen blev betydligt sämre och känslan att bara skita i allt fanns där.

Denna händelse var lite jobbigare eftersom att vi hade förlorat min mormor efter en tid med kamp mot just cancer.

Men nu i efterhand så inser jag att vi hade tur som fick reda på det så pass tidigt. Man vill bara inte tänka i dom banorna just då, kanske för att just i chockfasen så fungerar inte tankarna och jag fastnade i den fasen för länge.

Mitt liv idag är nästan det normala. Mamma har gått igenom operationer, fått cytostatika och blivit strålad. Hon har nu börjar fått tillbaka sitt hår, vilket är krulligt och ser ut som det är nypermanentat. Hon hatar det men jag tycker hon är vackrare än någonsin. Hennes ork att göra saker har kommit tillbaka, för som ni kanske vet så tappar man mycket energi efter alla behandlingar.

Jag börjar nu sakta ta in folk i mitt liv igen och håller min mamma närmare mig än någonsin. Jag tänker inte längre klaga på mitt liv, för jag vet att andra har det jobbigare.

Den starkaste meningen jag nu vet och kommer alltid hålla kvar är "jag kommer alltid att finnas där för dig", för efter att jag berättade det för lärare och vänner så fick jag den hjälpen och stödet jag behövde för att fortsätta, för att få den orken som gjorde att jag vågade hålla min mamma i handen under behandlingarna.

Jag tackar alla, verkligen alla, som fanns där när det var som jobbigast och stöttade mig och min familj.

Tack!

Det var tänkt att vi skulle ha åkt på krogen igår, men istället så tog jag, Lisa och jossan oss till mickis för lite mys, film och godis.
Efter att jag hade varit vaken i 26 timmar och skickat iväg mitt sovsällskap runt tolv på dagen så tog jag mig en tupplur på två timmar och fräschat till mig. Ikväll vet jag inte vad jag ska ta mig till, åka iväg eller inte, det är ju frågan.

Tjivens!

Fy fan, att det skulle vara tvunget att sluta så här.
Hjärtat, hoppas du har det bra där uppe nu. Efter alla dessa år får du nu leva i mina tankar istället.
Puss.

Vilken jävel.
Först retar mig för att jag inte fattar ishockey och nu det här. Han ska minsann få!

Fredag i all ära, men för överskattad. Tog mig till skola, hade möte om studenten men yttrade mig inte så värst mycket eftersom allt man sa sågades. Hatar sådana som ska ta på sig någon jävla ledarroll när dom inte ens kommer med bra förslag.

Äh. Tog mig en mjukglass med ewepewe lundis sedan blev det bestämt att vi ska ta en fika ikväll hos henne, eller något sånt :)

Nu ska jag och Elin kolla på en tecknad film, litt systermys med gravida bruden så att säga. Jag älskar'e!

Ciao!

Trotsar de jävulska skavsåren och tar mig ut på en springtur. Finns risk för att jag inte kommer kunna gå efteråt, men jag klarar inte av att sitta stilla längre.

Hejs!

Radera två år av mitt liv, då skulle jag må jävligt bra. Radera cancer och idioter. Allt skulle bli så mycket enklare.
Äh vafan, radera allt bara.

Jag skrev ett långt inlägg där det stod om mitt tillstånd den senaste tiden. Men sedan kom jag på, varför ska ni behöva läsa om att jag mår piss o allt?

Så istället; jag har nu börjat med LCHF, dieten som jag har ratat hela tiden. Men man måste ju ge det en chans. Så idag blev det en broccoligratäng och ett lass med sallad. Så okej, för tillfället så ska jag väl inte klaga! Om jag hade haft hela hälar hade jag tagit en redig promenad eller springtur, men det får vänta tills såren har läkt.

LCHF för er som inte vet, innebär att man ska hålla sig borta från kolhydrater och istället äta mycket fett. Så inge potatis, morötter, pasta och bröd får man stoppa i sig. Jag kan nog överleva, om jag inte får se kall kokt potatis i kylskåpet brevid majonäsburken. Åh så gott. Satan då.

Nu måste jag ta och skriva mig ett tal till nationella i svenska B. Skitsaker.

Ha en bra kväll på er då.

Jag skulle vilja påstå att jag inte är en komplicerad person, inte heller så hemlighetsfull. Men hur mycket jag än försöker intala mig det så vet jag att det inte är sant. Jag är en komplicerad person, väldigt komplicerad. Och ja, jag är nog rätt så hemlighetsfull också.

Men egentligen. Vem är inte komplicerad? Ena stunden kan man komma bra överens med en person, men så kan det komma fram en egenskap som man verkligen inte klarar av. Innebär det att man är komplicerad, bara för att man ändrar sig?

Skönt att det är bara några veckor kvar. Sen slipper jag skiten och kan leva så som jag vill leva. Om man inte klarar av att vara med mig för att jag är jag så får man väl bara dra.

Jag är less. Åh så less. Ge mig bara den där jävla studenten.

Punkt slut.

Otroligt galen vecka som har bestått av studentkryssning, möbeln, släktmiddagar, drickande, dansande, dygnande och mer galenskaper.

Har nu bestämt mig för att verkligen satsa på att bli fit till resan, som är om 84 dagar. Nog för att jag har börjar hållit igång ordentligt, men nu är det dags för hårdträning. Lägga upp en diet, träningsschema och lite annat. Nu ska det skakas om i löddan!

Skönt att jag skriver det nu när jag har varit på barnkalas där det intogs lager med socker. Jisses så jag måste springa bort det nu.

Äh. Bäst att vänta tills hälarna är ihopläkta och fina så man kan ta springturer ute i spåret. Fint jord.

Nu ska jag ta mig en städning i rummet och sen blir det väl träning för maggan. Skönt sö.

Ciao!

The good side and the bad side.

Billig sprit, bra människor, telefonsamtal med läraren och arg finneman.

Blåmärken, skavsår, saker skrivet på Kroppen som inte går bort och värk i hela mig.

Studentkryssning är till för att göras en gång i livet, helt klart. Haha. Men skulle göra exakt samma sak om jag fick chansen!

Nu kanske det blir kaos när jag skriver det här, ha överseende, för jag menar inget illa.

Men tänk så underbart livet skulle vara om man var stark. Tänk så underbart det skulle vara om man inte lät folk, som påstår sig vara ens vänner, trycka ner en (om än omedvetet). Om man bara kunde få en gnutta respekt från andra, istället för att själv visa sig underlägsen för att passa in. Tänk så underbart att få tala till punkt utan att bli avbruten mitt i.
Tänk så underbart om man slapp vara det "femtehjulet". Jag skulle ge allt för att komma till en plats där jag slipper känna att jag har hamnat fel och istället känna mig respekterad och accepterad.

Gör om, gör rätt. Studentkryssning imöra och jag som förut såg fram emot det grymt mycket är helt otaggad. Få det bara överstökat. Ungefär så känns det.

Patetiskt va? Ja jag är rätt patetisk emellanåt.

Ciao.