emmaaalmgren

I fyra veckors tid har jag legat med feber, gömt mig under täcken o filtar och hostat sönder lungorna. Influensa säger läkaren medan sköterskorna säger att det inte kan vara det. Fattar ingenting, men sjuk är jag väl skulle jag tro. Rastlös som en dvärg men orkeslös som ett fetto. What to do? Försökte mig på att ta en promenad imorse (vaknade redan kl 4) men kom endast några metrar tills jag insåg att det inte skulle funka. Nu ligger jag i soffan, fryser och svär. Fan kan man inte få bli frisk för?

Nu har jag avreagerat mig lite. Hehe. Hade glömt bort bloggisen helt, sånt som händer antar jag!
Puss

Baby, du kan få tigga hur mycket som helst. Grr

För jössenammen, somna inte med blött hår rara du.

Hej o hå.
Vid mitt katastrofala nyår så bestämde jag mig för att år 2013 ska fan bli ett jävligt bra år. Ungefär så alla säger. Men jag har verkligen bestämt mig.
Jag ska göra saker som jag aldrig har gjort.
Igår tog vi hål i tungan, jag o mina två buddys. Idag är den svullen, men jävlar så nöjd jag är.
Jag har även bestämt mig för att jag ska ta en resa utomlands (helst till Thailand, drömresemålet liksom)
I juni är det summerburst som gäller, att åka på festival har alltid varit en dröm sedan smååldern.
Skaffa tattoo, fler piercingar o en bättre klädstil. Gud, ja jag ska göra en helomvändning med mig själv.

Ja det kan låta som en 20-årskris. Ni vet, den 4:de juni smäller det, då är jag officiellt gammal som gatan.

Puss

Jag fattar inte. Nej jag förstår verkligen inte hur livet fungerar. Snälla, kan någon förklara? För jag är helt ärligt förvirrad och jävligt trött på de tvära svängarna.
Man ska må bra ena stunden, vara glad, skratta och säga att livet är bra, för att sedan ligga i soffan, stirra ut i tomma intet, känna tårarna rinna, vara helt tom i huvudet.

Hoppas du har det bra där uppe, bästa du. Jag vet att du förtjänar det.
Vila i frid.

Ja jag vet att det var längesedan jag skrev här. Gud det händer så mycket just nu så man blir helt vimmelkantig.
Snöstorm, lederna värker, farfar ligger på sjukhus, snart jul, fattig, känslomässigtvrak. Ja allt på en gång.
Det finns ingen som förstår sig på mig, eftersom jag inte ens gör det.
Annars? Jo men jag lever ju iallafall.
Står på plus minus noll med livet alltså.

Fridens liljor!

Vad gör man när allt som man förut trodde var helt är i tusen olika bitar. Allt man har brytt sig om, allt man har älskat. Allt är borta. När man inte längre är lika nära sin egna familj. När man sjunker till den nivån att man inte längre bryr sig vad som är bäst för sig själv eller något runt om sig. När man struntar i vad som händer, vad som är fel. Man vill bara sjunka genom marken, bara försvinna.
Nu vill jag bara släppa allt och åka iväg. Jag vill inte tänka. Jag vill inte ha känslor.
Kan man bara inte få slippa allt jäkelskap?

Just nu; ligger i mamma och pappas säng o har det fint. Vill inte kliva upp för fem öre. Men måste släpa mig iväg till duschen, ser ut som ett vrak och luktar som en kodynga ungefär.
Roligt inlägg.
Fint, vi hörs, hej!

Jag har väl aldrig riktigt ansett mig vara sjuk, alltså redigt sjuk. Klart, förkylning, sår i ögat, lite ont i lederna hit och dit har man ju stått ut med.
Men efter läkarbesöket idag så vet jag inte riktigt. Att man fick alternativet att äta cellgift var som en kniv rätt i kroppen, bara ordet cellgift skrämmer ju slag på mig, det fick mig på andra tankar. Är jag verkligen så sjuk? Är jag så allvarligt sjuk så jag skulle behöva ta cellgift? Det låter galet i mina öron.
Till att börja med blir det att ta några andra tabletter, vilket var några riktigt konstiga sådana.
Men nu jävlar, nu är det slut med slarvandet av tablettintag, dags att börja vara lite ordentlig för en gångs skull liksom.

Trots den fina helgen så känner jag mig.. Ja typ nere. Börjar väl komma i gamla vanor när jag först är på bra humör sedan är nere i fjortisdepression. Går ner i vikt för att jag inte äter ordentligt, vilket är knäppt eftersom jag älskar mat.
Helt ärligt så skulle jag bara behöva prata av mig, utan att jag ska känna mig egoistisk. Jag skulle bara vilja prata ur allt skit som jag irriterar mig på och alla misslyckanden i mitt liv. Men jag vet att även jag aldrig skulle orka lyssna på det, för vem fan vill lyssna på gnäll?

Nej nu ska jag fortsätta titta på Beck.

Sucker.
Tack för mig
Hej då

Jag har blivit uppväxt och upplärd att alla människor har lika värde, klatschigt? Ja kanske det, men jag har alltid sett det så.
Missbrukare, alkolister, bedragare och lögnare, dem är fortfarande individer. Jag nedvärderar ingen, förutfattar någon eller dömer en människa. Jag anser mig aldrig bättre än någon, aldrig. Nu säger jag inte att jag är en bra människa, att jag har rent sinne och misstycker någon. Men för att tycka illa om en person så måste man ha en anledning och inte bara säga "han/hon är knäpp" o då aldrig pratat med människan. Man är aldrig bättre än en person bara för att man kan baka en jäkla kaka, göra fler saker på mindre tid eller supa sig redlösare än alla andra. Det är inte att vara bättre än någon.

Så ja. Alla har lika värde och jag står för det jag säger.

I'm gonna pick up the pieces,
And build a Lego house
If things go wrong we can knock it down

Är så trött. Helt allvarligt. Två kvällar i rad har blivit galet sena för att man ska hålla på och bygga ihop möbler, men fint blir det! Nu sitter jag på tåget in till Uppsala för lite jobb, klockan är kvart i 6, jag har varit ifrån sängen i en hel timme.
Saknar den redan.

Tack för mig
God morgon!

Gud. Jag dör vilket jobbpass. Tur att jag har världens bästa jobbkamrater som hjälper till när allt hamnar på mitt vårdlag.
Imorgon ska det in till Uppsala och handlas möbler. Ja jisses så jag ska handla! Men nu tänker jag minsann sova, så trött.

Tack för mig
God natt