emmaaalmgren

Up n' down år.

Jag började året bra, gick i skolan och hade hög närvarotimmar. Jag umgicks med vänner och var på fester.

Jag var med Amanda varje helg och om vi inte var med varandra så kändes det tomt i mitt hjärta. Vi åt falukorvsmackor och hade det riktigt kul! Jag skulle kunna säga att vi gjorde ibland saker som vissa bara kan tänka sig att göra! Den tösen är en riktigt guldklimp, en man kan lita på!

Mellan mars-april så fick mitt liv en rejäl törn. En dag efter skolan kom pappa och mamma och hämtade mig. Dom orden som mamma sa då, dom ekar än idag i huvudet, "Emma, jag har cancer...". Jag började få dåliga betyg, stänga ute folk från mitt liv, jag till och med började spy upp maten för att jag mådde så dåligt. Jag kan inte påstå att det var lätt att acceptera det som hände. Jag kan nästan säga att jag än idag inte har accepterat det.

Månaderna gick och jag blev 18 år, tog min första sväng till krogen och efter den dagen blev mitt andra hem just det spritfyllda lokalerna. Jag tog även en sväng till Turkiet med Malin. Där lärde jag känna Kasper, Jacob, Ali, Durmus och så många fler. En hejdundrandes resa var det allt!

Jag började vara med Erika. Hon gjorde att jag glömde bort allt det dåliga, hon gjorde så att jag kände mig värd något. Vi gjorde det sista sommarlovet till det bästa någonsin! Vi var med varandra så fort som vi var lediga. Den tjejen gjorde mig till en bättre människa, hon lärde mig att leva livet till fullo. Hon är min låga i mörkret!

Jag började i tredje ring och insåg snabbt att det inte är långt kvar till studenten. Beställde mössa, kryssning och allt möjligt innan vi ens hade insett allvaret. Klart man längtar!

Jag gick på mina första volleybollmatcher och lärde känna så mycket nytt folk.

Jag skulle kunna säga att mitt år har varit som en handvändning. Ena stunden bra för att sedan krascha.

Jag skulle kunna berätta allt som har hänt, öregrundstripparna, önvistelserna och eckerö-resorna. Men det hoppar jag.

Jag berättar istället att jag ska bli moster, moster! Överlycklig är en underdrift, det är helt underbart!

Jag tackar alla, verkligen alla, för att ni gjorde mitt 2011 värt att minnas. Ni är grymma!