what would you wish for if you had one chance?
Jag gråter inte, även fast jag borde göra det. Jag känner ingen sorg, även fast jag borde göra det. Jag känner ingen rädsla, även fast jag egentligen borde vara livrädd.
Är det något fel på mig?
En av mina största förebilder har fått reda på en livsändrande sak, en sak som gör att ingenting blir som förut. Men jag känner ingenting.
Ingenting.
Ska det verkligen vara så?
Jag är tom inuti, det finns verkligen ingenting där.
Glädjen som jag trodde att jag kände var bara falsk, en framkallad och förbeställd känsla. Som ett packet man skickar efter, det är inte som man tror att det är.
Jag vill gråta, jag vill känna sorg och jag vill vara rädd.
Jag vill bara förstå.
How many times must I look up,
before I see the sky?
love,
emmaaalmgren
Kommentarer
Trackback
